Vecka 4: torsdag

Ström- och vattenlös morgon. Gör morgonteet halvvarmt, men å andra sida håller kylskåpet tyst. Det brukar annars ha massor med olika ljud för sig utöver surret från kompressorn. Jag upplever att freonet ger ljud ifrån sig när dets trömmar genom rören. Strax innan jag skulle gå kom strömmen tillbaka och oljudet började igen. Det här kylskåpet är speciellt. Dörren håller sig inte stängd. De senaste dagarna har jag varit tvungen att ha en stol stående framför för att stötta dörren. Det är inte så praktiskt när man vill ha något i skåpet. På morgonmötet rapporterade natten att två barn dött på min avdelning. Det en var en liten kille som var mycket dålig och där vi hade låtit testa mamman för HIV. Hon var positiv så hon skall gå på ART-kliniken för att få behandling. Maken kallade vi på men mamman ville inte att vi skulle tala om för honom att hon var positiv. Det blev också en diskussion om deras dåliga barn: om huruvida de skulle ta hem barnet varvid det säkert skulle dö, eller låta des stanna kvar och vi skulle göra allt i vår makt för att det skulle klara sig. De bestämde sig för att låta barnet vara kvar, men det var för dåligt för att klara. Det dog under natten. Det andra var en avancerad malaria med synliga ringformer i stor mängd i blodet. Det kom in sent på kvällen i skruttigt skick och stod inte att rädda. Det framkom senare att man hade myggnät hemma men att de bara användes av föräldrarna. Själva ronden var snabb och effektiv eftersom sjuksköterskan hade massor annat att göra än att gå runt med mig. Vi konstaterade att det fortfarande var en hel del otagna prover som var ordinerade. Det är bara att beväpna sig med tålamod.
På lunchen träffade jag syster Erna som varit och köpt en hel del utrustning till gästhuset för pengar som skänkts av någon grupp någonstans. Vi konstaterade att nästa läkare från läkarbanken kommer att bo i Henry Holmgrens hus, eftersom han kommer att vara borta ett par månader i Sydafrika, där hans hustru, Stella, är född. Detta innebär större och bekvämare boende men också mer isolerat. Jag skall maila RLB (Rotarys LäkarBank) och försöka få kontakt med min efterföljare. Det skulle vara väldigt bra om det gick. Egentligen fattar jag inte varför detta inte är rutin. Vederbörande skulle ha mycken nytta av att vara lite förberedd. I eftermiddag skall jag gå till datorhuset och se vad jag kan göra. Kanske SkypOut.
Eftermiddagsronden blev rel kort eftersom vi inte hade fått in några nya (ännu). Däremot gick jag runt till de olika ställena och intervjuade angående antibiotikavanor. Vad jag ville åt var preparatval och dosering i olika åldrar. Ett rykte hade nått mig att man var fasen så liberal när det gällde antibiotika till mycket späda barn. Jag skall försöka göra ett Excel-ark och se om jag kan finna ngt mönster. Dessvärre har jag svårt att läsa mina egna anteckningar.
Det var förmodligen stängt på RLB kontor när jag försökte ringa, så jag skickade ett mail i stället. Vi får se om det ger något resultat. En halvtimmes Skype prat med hustrun gjorde got i själen, som ibland känns lite sliten. På vägen hem träffade jag Okoko utanför hans hus och vi diskuterade en stund om vad som egentligen behövdes göras av RLB. Han menade precis som jag att den verkliga nyttan gör läkarna när dom blivit varma i kläderna. Mest nytta gör ortopeder och sedan i fallande ordning kirurger, allmänläkare, barnläkare och övriga. Han tyckte att det hade varit idealiskt om de skandinaviska läkarna stannade tre månader, en startmånad, en verksamhetsmånad och en organisationsmånad. Han hade dock den fullaste förståelse för att rekryteringen av en tremånadersdoktor nog skulle bli knepig. Givetvis var man fantastiskt glada åt all hjälp man fick. Vi konstaterade också att RLB doktorerna förde med sig en hel del frinkare i form av arbetstillfällen (maiden) och spenderade medel (traktamentet). Dessutom gillade han starkt mina kunskaper om datorer och sådant. Lite senare när datoriseringen tar fart och när Internet blir mer av en realitet för Zambierna, kommer den tekniska mognaden att öka av sig själv. Om jag hade vetat vilket sug det är efter mobiler (även gamla sådana) skulle jag tagit med mig våra gamla, som bara samlar damm för ögonblicket. De framtida RLB doktorerna kan göra en insats här. En undersökning av om 3-G fungerar som hemma eller ej är givetvis intressant för framtiden. En sådan möjlighet skulle ju göra den datorägande läkaren oberoende av datorhuset, vars användande dock kostar Kw 100000/månad. (värt varje kwacha). Nu är jag torr i håret efter duschen så nu hägrar sängen med myggnät och allt.