Vecka 2: tisdag

Tisdag. Kraftbolaget hade tagit krafttag så för första gången sen jag kom hit var det ström på morgonen. Innebar varm men inte riklig dusch med tvagning av hår och kropp. Urskönt. Efter en som vanligt frugal frukost promenad till sjukhuset i solskenet. Det man slås av är att det blir ljust (och mörkt) som när man släcker eller tänder en lampa. Övergången tar bara ca en kvart från/till totalt mörker till/från solljus. Märkligt för oss nordbor. Det är som zambierna uttrycker saken kallt på morgonen, dvs under 20 grader (18 -19) just när solen ska till att gå upp. När den väl klättrat upp blir det snabbt varmt så när morgonmötet skall börja(vilket det aldrig gör punktligt) kl 8 är det redan på gränsen för varmt att stå ute i solen och vänta. Vi diskuterade bl.a. gossen med de recidiverande varfyllda bulorna i pannan, som jag lade om varje dag. Detta var andra omgången, och jag vädjade om att vi skulle remittera honom vidare eftersom vi inte förstod vad bakomliggande orsak var Efter viss tvekan hos dr Mukunta beviljades min önskan. (loose of face??) När jag sedan gick rond och fick veta att han klagat hela natten över ont i magen var saken klar. Iväg med honom till sjukhuset Ndola som har mycket större (nästan västerländska) resurser. Vår lilla överlevande tvilling var störtdålig eftersom msn inte kollat att hans dropp fungerade, så ingen hade egentligen någon aning om hur mycket av den ordinerade vätskan som gått in. Jag bedömde att vi måste ha en venös ingång och till och med dr Makunta misslyckades med att etablera någon så barnet dog efter några timmar. Vi ägnade oss (Mr Imanga och jag) sedan åt omläggningar med och utan sovande barn. Det var flickan med stfylokockinfektionen på handryggen som inte ville vara med i vaket tillstånd. Då tryckte Imanga helt sonika in ett par ml Ketamin (Ketalar) direkt i ljumskvenen eftersom hon inte ville hålla armen stilla och var svårstucken. I Sverige hade han hamnat hos BO Nåja handen hade läkt fin om man u kan kallade så, och fortsättningen blir nog ngt lättare (hoppas jag). Min ”sockerskalle” (omläggning med sockeromslag på stor skalperingsdefekt i skalpen) gick som vanligt bra eftersom denna kille är mkt tålig. Efter två dagars väntan på rtg fick vi bilder som visade att flickan hade en spirafraktur utan felställning i skenbenet på vä sida. Mr Imanga lade ett cirkulärgips från nedom knät till tårna som patienten inte gillade. Det var alldeles för tungt tyckte hon och tjöt som en stucken gris. Detta gjorde inget intryck på Mr Imanga utan han ordinerade hem med käpp och åter om 6 veckor för gipsborttagning. En ganska full förmiddag var slut och jag kunde gå ”hem” och äta lunch. Det var repris på gårdagen eftersom jag inte ätit upp allt. Inte kul men passabelt under dessa omständigheter.
Efter en stund på oclet återvände jag till avdelningen. En ny pat med brännskador på båda fötterna skulle skrivas in. En annan pat ed sannolik Malaria och dehydrering passade vi på att lägga in åxå. Flickan med gipsen bölade men gick sen hem dvs bars av någon som mamman fixat fram. Det är inte helt enkelt om man har 30 km att gå hem, och man inte har råd att ta bussen. Efter detta var det slut på dagen ty kl hade nästan nått det magiska fyraslaget när all verksamhet utom akuten läggs ner. Jag gick via ”förlossningsavdelningen för att titta på en av syster Ernas skyddslingar. Ett 5 dagar gammalt barn som troligen pga slarv och dålig obs fått ett par djupa trycksår strax framför öronen på båda sidorna. De var inte infekterade (ännu) men gick ner till underliggande benhinna och var alltför reaktionslösa. Erna och jag bestämde oss för förebyggande antibiotika och sockeromslag för att få igång läkningen.
Väl hemma började mobilen att pingla. Det visade sig vara Maria som inte riktigt förstod sig på sin mobils sätt att göra SMS. Jag avgick raskt till Datorhuset och hade en halvtimmes Skypesamtal med min kära hustru. Det där med fria samtal via Skype från Zambia till Söderköping är helt otroligt även om kvaliteten inte är perfekt hela tiden. Promenaden hem i den korta skymningen var vacker men det fanns en viss risk för myggor varför jag snodde mig om hörnet. Väl hemma försvann elektriciteten så det blir kall kvällsvard idag med. Om inte strömmen kommer tillbaka blir det tidig sänggång. Det är i längden inte roligt att läsa med pannlampa även om det går. Strömmen kom så småningom men jag gick och lade mig tidigt (2200) ändå.