Vecka 3: fredag

Ström fanns men inget varmvatten denna morgon. Tur att jag trots allt renade mig igår. Morgonmötet bestod av undertecknad men inga fler doktorer eller medical officers. Rapportn föll på hälleberget men avgavs i alla fall. Ruth, nurse in command (ung = cefssjusköterska), hade en del att meddela bl.a. att Dennis skulle in till Luanshya denna morgon. När han hafe åkt och jag efter ronden letade efter Okoko hoppade en vänlig person på mig och gav mig en liten skrynklig papperbit. Denna visade sig vara en avi från posten i Luanshya om att jag hade mitt kamerapaket att hämta där. Jag förbannade att jag inte fått lappen innan dom for till Luanshya, eftersom Dennis då med hjälp av en fullmakt skulle ha kunnat hämta paketet när han ändå var på posten. Det var inget att göra åt det men Ruth fann på råd. Skicka vaktmästaren till den lokala posten här i Mpongwe så kan jag hämta paketet i morgon förmiddag. Ja ja vi får se hur det går.
Morgonronden innehöll inga sensationer. Det lilla svårt dehydrerade barnet som jsg gav dropp mådde bättre men behöver mer vätska i.v. Övriga var status quo eller bättre. Några gick hem, men ersattes av två nya malarior i ettårsåldern med den vanliga triaden: hosta, feber och diarré. Båda var rejält intorkade. Det var vanskligt att sätta dropp så det tog sin tid att få prover och få fart på droppet. Sjuksköterskorna tar i värsta fall proven med stick i ljumsken, något som ingen svensk avdelningssyster någonsin skulle ge sig på. Risken att hamna i en artär och få in luft i systemet skulle avhålla svenska systrar från ljumskprovtagning. Här vet men endera inte om riskerna eller ger blanka den i det. Efter att ha gjort färdigt arbetet i samband med ronden och gjort de omläggningar som var planerade försökte jag hitta någon som kunde sätta mig i arbete. Förgäves, alla tycktes ha uppslukats av jorden. Till slut blev jag sur och gick hem 1130.
”Hemma” tog jag fram det dokument på datorn som jag fått från Elisabeth Olhager ang HLR för nyfödda. Det var på 70 sidor inklusive bilder och tabeller, och följer EU-normer på området. Det demonstrerar från början till slut hur stor skillnaden på nivå är mellan Europa och Zambia. Den utrustning som förutses finnas på alla förlossningsavdelningar i EU saknas till mycket stora delar här. Ambitionsnivån skiljer som mellan två världar. Jag skall försöka få ihop en sida eller två med det allra nödvändigaste som gäller för i stort sett friska nyfödda. Komplicerade asfyxier (syrebristsitustioner av alla slag) skall inte födas här och gör dom det så dör de allra flesta snart efter förlossningen i brist på möjligheter att överleva. Man har t.ex. inte ens syrgas utan man har en syrgasanrikare som tar vanlig luft och ger ett flöde motsvarande 6 l syrgas i inandningsluften. De svåra fallen kräver både ren syrgas och gärna en kuvös. Den lyxen har man definitivt inte råd med här. Att göra snygga scheman på engelska med boxar pilar och fotnötter är inte lätt och tar en fruktansvärd tid när man inte har rätt program (och en Mac).
Efter en händelselös eftermiddagsrond gick jag hem och fortsatte mitt arbete med nyföddhetsschemat. På vägen till sjukhuset stannade Okoko sin bil invid mig och förklarade att han skulle vara borta i eftermiddag så det var ingen idé att förvänta sig några insatser av honom. Sådär vid 17 tiden dök vaktmästaren upp och förklarade att posten här i Mpongwe var stängd när han kom dit så han ville återlämna avin. Han förklarade att Ruth hade sagt åt honom att gå till posten efter 14 timmar och då var det stängt. Jag misstänker att hon sa att han skulle vara på posten före kl 14 för att dom skulle ha tid att få fram paketet. Efter div telefonsamtal har jag fixat så att Dennis (som nog fick lite dåligt samvete) kommer och hämtar mig kl 0800 i morgon och kör till Luanshya så att jag kan hämta paketet själv. Enligt honom accepterar posten inte att någon annan än adressaten hämtar försäkrade paket.
Strömmen var borta mellan 1850 och 2030 så jag satt i mörkret med pannlampa och fotogenlykta och läste färdigt min deckare. Den var bra och spännande ända till slutet. Nu är spänningen på i elnätet igen men det är tid att koja.