Vecka 2: fredag

Sista dagen denna vecka som är min andra arbetsvecka. Man kan inte säga att jag är varm i kläderna. Jag kan fortfarande inte dechiffrera de intagningsanteckningar so CO skickar med pat till avd. De är komplett oläsliga, någon sorts individuell stenografi utan regler (endast en tycks gälla: det skall gå fort). Eftersom de innehåller ordinationer som skall gälla på avdelningen tycker jag att det är viktigt att de är läsliga. Jag vet inte om sköterskorna kan läsa dem eller om dom gissar men ordinationer blir det. Idag var den särklassigt sämsta systern på avd och styrde. Vi skulle bl.a. gipsa en komplicerad underarmsfraktur i ketalaranalgesi. Hon skulle sätta en fri venväg för att underlätta Mr Immangas arbete och ta med sig en bårvagn för att frakta hem pat på. Hon missade båda. I stället stod hon i apoteket och sladdrade i stället för att vara på avd. Hopplöst, Jag hoppas att hon inte är där i eftermiddag.
Själva ronden gick bra även om jag fick göra allt själv eftersom sköterskan stod och hängde på rondvagnen (en fd städvagn från Sverige) hela tiden. Någon gång nedlät hon sig till att översätta mina frågor åt pat. Vi kunde inte skicka hem så många , kanske om turen håller sig i morgon. Mina två sockeromläggningar fungerade bra och tom lilla fröken ställer nu upp utan knot. Hennes fula stafylokockabscess har läkt otroligt fort så med tur kan hon gå hem i nästa vecka. Min ”sugar-head” har sin skalperade skalle kvar och den läker otroligt sakta. I botten på såret syns ett stycke bart skallben 10 x 40 mm där det inte finns ens en benhinna. Vi måste diskutera honom på morgonsittningen på måndag eller tisdag när dr Okoko är på plats. På dagens morgonmöte diskuterade dr Mukunta med sköterskor och Mr Immanga någonting. Alla mumlade och dom hade lika gärna kunnat tala Lamba som engelska med stark brytning, jag snappade inte någonting. Enstaka brottstycken sa mig att dom resonerade om om- och tillbyggnaden av sjukhuset som uppenbarligen är på gång. Vad den kommer att omfatta har jag ingen aning om och jag misstänker att gänget inte har någon större hum heller. Plötsligt ringde någons mobil och samlingen skingrades. Man kan konstatera att det ständigt pågår reparationer och ombyggnader. Husen är försedda med ett otal passager mellan de olika innergårdarna och vad man uppenbarligen ständigt gör är att minimera antalet och utnyttja de igenmurade passagerna till olika rum. Vad de kan användas till förstår jag inte och det verkar som om planeringen inte är den bästa för de flesta igenbyggda passagerna är ännu inte inredda utan gapar tomma utan fönster eller inredning som t.ex. elektriska uttag och vatten.
Vid eftermiddagsronden var det en pärla till sjuksköterska på plats. Hon tog sig tid med mig och vi gick bl.a. igenom programmet för uppfödning av starkt undernärda barn med kwashiorkor eller marasmus med eller utan intorkning. Det är svårt, känsligt och tar lån tid ofta flera månader på sjukhus med speciell avdelning för dessa patienter. Mpongwe har en speciell sal för dessa barn som hålls speciellt varm varför det ofta också ligger brännskador där. Vi har just nu ett för detta kwashiorkor som är på väg åt rätt håll och ett med marasmus som just kommit in, därav diskussionen. Skillnaden mellan de två olika diagnoserna är i allt väsentligt att kwashiorkor har ödem medan marasmus inte har detta. Barnen är lika undernärda i båda fallen, väger/vägde c:a 60 % av förväntad vikt med tanke på ålder och längd (givetvis med Afrikanska standarder). Vi tycker att välnärda normalviktiga friska Afrikanska barn är spinkiga. Inga findus-bebisar här inte. De undernärda barnen är till förväxling lika små apor med stickor till armar och ben och som regel en uppsvälld mage.
Jag skall ägna en del tid under helgen till att studera den aktuella medicinuppsättningen. Man har rätt många mediciner med generiska namn som inte stämmer med de svenska jag kan. Det betyder svårigheter att förstå ordinationer om jag ens kan läsa dom. Här har avdelningarna egna burkar med egna påskrifter som man dispenserar från. När de närmar sig slutet går man till apoteket som delar ut lite till i avdelningens burk. Några hela förpackningar förekommer inte utom beträffande Coartem(malariamedicin) i öppen vård. Vissa ordinationer fr.a. speciella antibiotika delas ut för varje pat av apoteket. Jag har inte riktigt förstått principen ännu.
Röntgen är en verksamhet för sig. Den sköts av en rtg-tekniker som är anställd bara för detta. Hans arbetsschema borde vara när han behövdes. Naturligtvis med de inskränkningar som det innebär att vara ensam. Den förre fick sparken för att han tog ledigt en vecka drygt utan förvarning och utan att ha bett om lov. Sedan har man varit utn tekniker tills den nuvarande började samma dag som jag. Apparaterna är ok både röntgenstativet och ultraljudsapparaten, men mannens kunskaper i anatomi och sjukdomslära är skrala. Följaktligen blir bilderna il rätt egendomliga. Nu till helgen kom det in inte mindre än fyra frakturer bara till barnavdelningen. Underarmsfrakturen blev rtgad men de tre andra, en trolig radiusfraktur, en skum armbåge och ett underben kom på eftermiddagen och då hade teknikern åkt in till Luanshya så det blir till att vänta tills på måndag, eftersom inga bilder av enkla skelett tas under helgerna. En av pat valde att åka hem och vänta. Röntgenarkivet består av ett antal högar med bilder i total oordning. Vill man ha en gammal bild är sannolikheten mkt stor att man inte kan hitta den helt enkelt därför att den inte finns.
Fredagskvällen tillbringade jag i lugn och ro med min tropikmedicinbok i det delvis kompakta mörker som hör tropikerna till fr.a. när det saknas elektrisk ström. Efter ett ta dök dock månen upp och den lyser starkt även om den är vänd tvärs om mot hemma. Kommande ser inte ut som ett komma utan är böjd åt andra hållet.