Vecka 1: tisdag

Denna dag har varit varm. Bortemot 30 grader utomhus och dessbättre några garder mindre ibland inomhus. Det fanns naturligtvis ingen ström på morgonen så det blev mellanljummet kaffe och macka. Morgonsittningen med dr Mukunda var som vanligt onjutbar eftersom jag inte kunde uppfatta vad några av systrarna sa och definitivt inte vad dr Mukunda mumlade med låg röst. Sedan gick vi en noggrann rond på barnavdelningen och jag kunde konstatera att flertalet barn behövde övervakas så att de fick i sig den vätska jag hade ordinerat. Jag tror att jag till slut hade gjort klart för personalen att det är viktigare med vätska än med både antibiotika och annat. ORF (oral rehydration fluid) var slut och kommer inte in förrän nästa vecka så vi får som vanligt improvisera. Dessutom satte jag ut en massa onödig antibiotika som satts in av medical officers på akuten (för säkerhets skull). Vi lade om en del mindre blessyrer på ngr barn men ägnade mycken tid åt ett litet barn med en fotledsfraktur. Han var 2 år och var remitterad hit. Man hade mest för smärtlindrings skull lagt ett provisoriskt gips och tro det eller ej rtg plockade inte av gipset innan dom tog bilden. Man kunde med mycket god vilja se att det rörde sig om en fotled. Tillbaka till rtg efter att syster klippt bort gipset. Ny dålig bild men man kunde ana en välplacerad lednära fraktur utan större felställning. Det lilla barnet gillade inte att få ett nytt gips. Åter 6 veckor för avgipsning och påtitt. Ett annat litet barn 7 år hade en fraktur alldeles i anslutning till armbågsleden. Det syntes tydligt att felställningen måste åtgärdas ortopedkirurgiskt så barnet gick vidare till sjukhuset i Ndola.
Vi gick eftermiddagsrond på avd och tittade på ett par febriga och uttorkade ungar som lagts in. Sen försökte vi att få ngt att göra. Det enda som fanns enligt dr Mukunta var akutmottagningen, men där kunde vi inte göra ngn nytta eftersom vi inte talar lamba och ingen pat talar engelska. Så vi gick hem och jag tog en tvåtimmars Pulli vid datorn och konstaterade att vi ännu inte fått Skrype att fungera till Söderköping men väl till Måns i Stockholm. Fortsättning följer. Natten håller på att bre ut sig och snart går strömmen. Det gjorde den inte men natten kom ändå.