Vecka 3: måndag

Första dagen med Dr Okoko. Morgonmötet var ngt mer ordnat och i tid och sjuksköterskorna valde att tala lite tydligare än tidigare. Jag misstänker att Okoko som har franskan som andraspråk har lätta problem med lambaengelska och lamba. Av hänsyn till detta talar man lite tydligare och detta är inte mig emot. Ronden tog rejält med tid eftersom Okoko vill lära sig di pat som fanns på avd. Våra ”vanliga ” malariapatienter med dehydrering och hosta, kräkningar och diarré var väl inte så intressanta. Okoko äär speciellt intresserad av uppfödning och speciellt då de kraftigt undernärda. Som jag berättat tidigare har vi ett par st på avdelningen. Våra två brännskador startade en diskussion för och emot honungsomslag. Okoko hade varit på en brännskadeavd någonstans i Sverige där de hade mycket bra resultat med det. Slutet blev att pröva på våra pat genom att de båda har två ställen som är lika rända och då kan man köra som vanligt på ena och honung på andra.
Barnet med knölen på skallen visade sig vid incision ha en varfylld abscess. Alltså trots frånvaro av feber och egentlig värmeökning en infektion. Vilket agens kan man alltid undra. Stafylokocker är gissning nr ett. In med en blöt kompress i hålan efter rengöring och in med antibiotika, omläggning i morgon och knäppta händer att inte infektionen är resistent mot antibiotika. De tre pat som var tvungna att vänta tills idag på rtg blev förvisso röntgade men Okoko skulle in till Ndola i eftermiddag så dom får vänta på åtgärd tills i morgon. Ett knä som troligen är infekterat men inte har ngn skelettskada får vi ta ställning till i eftermiddag. En septisk artrit är ingenting att leka med och jag känner att vi nog borde tömma den i eftermiddag. Jag får snacka med Imanga. Min lunchpaus blir nog lite kort idag eftersom jag kom hem sent och eftermiddagsronden inte väntar.
Röntgensvaren fanns på plats och temparna var tagna, med apotekets digitala termometrar för ändtarm eller armhåla. Man använder armhåla bl.a. av hygieniska skäl vilket bidrar till en viss osäkerhet om var normal temperatur slutar och tempstegring börjar. Det är ju dessutom skapligt varmt och barnen är ständigt påbyltade så bedömningen blir därefter. Örontempen har inte hittat hit ännu, men nästa pediater eller allmänläkare kan ju ha med sig en som donation. Skulle förenkla och höja säkerheten. Den duktiga manliga sjuksköterskan och jag konstaterade att allt var rel lugnt och att det inte behövdes någon regelrätt rond utan vi klarade oss med en enkel sittrond. Röntgenbilderna visade (med reservation för mina feltolkningar): 1 att armbågen troligen inte var någon skelettskada utan ”bara” en rejäl distorsion (stukning), 2 att radiusfrakturen bara var en radius med viss vinkel, som behöver gipsas efter korrigering i totalanalgesi i morgon (av dr Okoko) och att 3 flickan med knäet inte hade någon skelettskada men en magnifik svullnad, troligen ingen stor infektion och att vad hon behövde (enl Mr Imanga) var en elastisk binda för att minska svullnade ihop med det Brufén som hon satts på.
Därmed är vägen öppen för ett besök i IT-huset med mailning och ev röstkontakt med Maria. Kanske även Sophie är kvar i Söderköping. Jag skall också jaga en handledning i handhavandet av nyfödda på förlossningsavdelning både friska och sjuka. Klockan var redan rätt mycket och mer hann den bli innan jag fick kontakt med hemmaplan. Maria och Sophie hade ett späckat program så samtalet blev inte så långt. Jag skulle skicka ett mail till Elisabeth Olhager på Neo-IVA på U.S. i Linköping, men telias mailprogram tvärnekade, och efter ett antal misslyckade försök gav jag upp. Kamerapaketet står fortfarande och stampar i Lusaka sedan den 16/5. Inte mycket att göra åt.
Måns har fixat en blogg som heter Veckorimpongwe på blogger.com som jag tänker fylla en vecka i taget med dagboken så kan den som är intresserad ta del av vad som händer i vildmarken. När jag skulle gå hem hade natten slagit till och det var kolsvart ute. Vägen hem är inte spec svår men jag gjorde en ljudligare promenad än vanligt med tanke på ev ormar. Det lär skall finnas giftiga sådana även härikring. Jag hade misstänkt att det skulle bli lite sent så jag hade satt på mig Mygga som skydd mot bitand insekter som det blir fullt av i luften när mörkret faller.
Jag har fått låna en bok av Josephine som är skriven av Helena Henschen och heter: I skuggan av ett brott. Den handlar om de s.k. von Sydowska morden på 30-talet. I något sammanhang har jag hört talas om dessa och boken som egentligen är en roman om sökandet efter en sanning som alla vill förtiga. Författarinnan är en av släkten och hon får inte fram mycket till svar om det som egentligen hände med boken är mycket läsvärd som ett dokument om Sverige under första halvan av seklet.