Vecka 3: torsdag

Började som vanligt med strömavbrott som gjorde att morgonduschen fick skjutas på framtiden. Eftersom vattnet var borta större delen av förra och detta dygnet börjar behovet av en dusch att bli skriande. Det får bli i eftermiddag i stället. I samband med en workshop på sjukhuset om ART-clinic (mottagning för utredning och behandling av HIV eg AntiRetroviral Treatment) har grannrummen fyllts med folk. Den stackars Josephine måste dela ”vardagsrum, kök och hygienutrymmen” med ett gäng urinnevånare. Dessa talar mycket och alldeles för högljutt och ockuperar utrymmena effektivt jämnt. Mannen i sällskapet talar så mycket och högljutt att det är störande även inne hos mig. Deras matlagning är speciell och luktar därefter. Dessbättre drar dom i morgon.
Dr Mukunda är för dagen i Lusaka så Okoko måste ronda på Manliga avd och lämna mig ensam på Barnavd. Det är ju för all del vardagsmat för när han var borta (de två första veckorna) var jag ensam hela tiden, utom då engelsmännen stöttade. På morgonsittningen diskuterades som vanligt ombyggnationer och behovet av lokaler från många håll. Alla vill ha ett kontor men ingen vill betala varför inte många kommer till. En annan het fråga var dagens operation på stora salen. Det skulle ha blivit en hysterectomi (borttagande av livmodern) men den blev inställd p.g.a. blodbrist. Vi två doktorer tyckte att det skulle vara huvudlöst att göra en sådan stor op utan blod, och så blev det. Operationen uppsköts på obestämd tid. Jag tänkte på när jag var i Härnösand på 60-talet när kirurgen gjorde totalmagar utan annat än eternarkos på öppen mask och med en påse blod beställd men ofta inte på plats när operationen började (detta var 45 år sedan). I dag skulle man hamna hos disciplinnämnden om man vågade sig på något sådant. Tilläggas skall också att i Mpongwe finns inga blodersättningsmedel typ dextran och annat. Själva ronden var utan sensationer eftersom vi bara har 15 patienter (med mammor och syskon = 20 st). Det är enligt sjuksköreskan ganska normalt såhär års när malarian inta är så svår och olycksfallen inte är så många. När det är som värst i november och december kan det vara 36 pat med syskon och släkt därtill, inalles bortåt 80 personer. Jag behövde diskutera några differentialdiagnoser med Okoko , och jag hittade honom i sammanträdesrummet halvt begravd i papper. Anslags-myndigheterna skulle ha ett underlag och detta skulle vara färdigt idag. Ingen hade gjort något åt det under Okokos bortovaro. Typiskt att tillfälliga chefer inte gör chefens pappersarbete, Jag känner igen denna bild. Vi enades om vad som borde göras och sedan lämnade jag honom åt hans papper.
På lunchen kom Henry Holmgren med en kaka som Stella gjort, En kaka jord på pumpa med citronsmakande smet på. Själva kakan smakade väldigt likt en mjuk pepparkaka, och helheten var förtjusande. Den var en del av ett projekt riktat till Okokos hustru som fyller år idag.
När eftermiddagsronden är avslutad skall jag göra ett nytt försök att komma in i IT-huset för att skicka mina regelbundna mail till min nyhetstörstande och vi det här laget ganska bortskämda hemmafront. Förhoppningsvis har även Josephine någon upplysning om mitt kamerapaket.
Eftermiddagsronden var ganska kort men effektiv. Syster Mwuemba och jag tittade på de pat som jag på morgonen hade antytt att vi måste kika på eftermiddagen. Intet nytt på de flesta av barnen men två små stackare en nytillkommen grav dehydrering och en långliggare med svår malaria och undernäring måste ha dropp. Den nytillkomna var relativt lättstucken eftersom den inte riktigt ännu hade kollapsade vener men på vår långliggare hittade vi efter långvarigt sökande en ven på ena fotryggen. Bra han får nu sammanlagt 600 Ringer-Lactate på åtta timmar. Jag hoppas att han mår bättre i morgon, d.v.s. dricker vad han skall utan att spy eller ha diarré.
Eftermiddagen gick fort då vattnet och fr.a. varmvattnet syntes finnas i tillräckliga mängder för en dusch. Men tji vad jag bedrog mig! När jag stod där intvålad och med schampo i håret, nästan försvann varmvattnet. Någon före mig på linjen ville tydligen också ha varmvatten. Det blev en rätt kylslagen nästan kinesisk avslutning. Iväg till IT-huset och konstatera att kamerapaketet till synes inte hade rört sig. Jag plockade hem HLR för nyfödda som Elisabeth Olhager skickat mig som PDF. Snällt av henne, jag skall läsa det och sedan återkomma till henne. Det gick bra att få kontakt med Maria på Skype och vi talade en halvtimme. Under tiden föll mörkret men jag kom hem med de sista resterna av ljus. Kvällen tillbringades med en deckare som jag lånat av grannarna. Josephine som varit i Luanshya, hade köpt efter min lista så det blev en viss påfyllning i kylen inför helgen.