Vecka 1: måndag

Idag på morgonen fanns det ingen el så jag fick starta med kallt vatten plus ngr mackor. Angela anlände strax innan jag skulle gå, liksom hennes mor som står för alla gästhusen.
Natten har varit varm och det har varit si och så med sömnen. Kl 8 prick avgick vi (Heather, Chris och jag) till möteslokalen på sjukhuset. Heather och Chris är hemtama på huset eftersom de har varit där nu i 5 veckor och går sin sista denna. Mötesrummet är ett utrymme som en svensk doktor aldrig skulle välja till detta ändamål. Runt två av väggarna (rummet är ca 5 m i kvadrat och delvis fyllt med allsköns skräp). Jag skall ta ett foto bara jag får tag i en kamera) står ett antal stolar av varierande snitt, alla utslitna, spruckna, med ofullständiga lagningar och hemskt nedsuttna och obekväms. Där sitter vi och de två sjuksköterskorna som varit jour i helgen berättar med låg röst rakt ut i intigheten om av som hänt. Jag som hör lite dåligt när höga kvinnoröster talar med låg volym, kunde bara höra en bråkdel och förstod deras med facktermer fyllda språk fyllt av förkortningar praktiskt taget inte alls. Efter att jag hälsat och introducerat mig för dr Mukunda eller ngt sådant, togs jag av Chris och Heather på en introduktionsrunda på Mpongwe Mission Hospital. Ni skulle inte tro era ögon. Allt är fallfärdigt och de stackars patienterna ligger i salar där man klämmer in minst 16 st i varje(+anhöriga i stor mängd). Ute på innegårdarna lagar man sin mat för de enda som får ngt att äta är pat oavsett ålder. Vi gick sedan morgonrond på barnavdelningen vilket eftersom detta var mitt första försök tog två timmar. Alla journaler skrivs för hand med mycket individuell stil och med massor av förkortningar som jag inte känner igen. Det var mest febriga barn med misstänkt malaria, undernärda med diarréer och några frakturer. Ett barn på ca 10 år hade en recidiverande jätteböld i pannan som ingen vet vad den beror på. Ett litet barn på 10 månader med diarréer och kräkningar sedan 1 månad hade under helgens frånvaro av både dr och sjuksköterskor sannolikt kräkts och aspirerat. Hon hade typiska billjud av pneumonit och avled trots att vi gjorde vad vi kunde (vilket inte var mycket. Vi hade behövt syrgas och en respirator som inte fanns någondera)
Efter lunch som lagades av Angela och bestod av en djupfryst och starkt torr kyckling med kokt potatis och kokta grönsaker. OK men inte mer, gick vi tillbaka till sjuka huset för att kolla att våra ordinationer hade följts. Det hade dom. Och Heather gjorde en exeres på en kvinna med blödningar en vecka efter partus, under förhållanden som skulle skrämma en svensk gynekolog prickig. Därefter var klockan 1600 och all verksamhet utom jouren avstannar så vi gick hem. Tyvärr fanns det inget varmvatten så det blev ingen dusch nu heller. Undrar just varför, det finns kallt vatten. Alltnog! Vi skall hem till syster Erna på supé kl 19
Så nu får jag sluta och klä mig. Eftersom kl är 1830 och det är då strömmen brukar gå får jag vara beredd på det.
Strömmen gick inte men ngt varmvatten kom inte. Middagen hos syster Erna var väldigt trevlig med typisk tysk mat (makaronipudding med kokta grönsaker och tomatsallad, samt apfelkuchen till efterrätt) och med bra kaffe efteråt. Vi talade mycket om sjukvård i Zambia och andra utvecklingsländer där Erna varit och jämförde med våra erfarenheter från England och Sverige. Vi diskuterade också modern teknik och dess implikationer i Zambia och på livet i utvecklingsländer och i industriländer. Sen gick vi hem i den varma natten under det södra korset eller i varje fall det jag tror är det södra korset. När jag kom hem fanns det varmvatten så att jag kunde ta min första dusch på 2 dar. Skönt. Nu på puten.