Vecka 4: fredag

Ingen ström men väl vatten eftersom vi bara är två i huset och Josephine alltid sover länge. Som väl är har jag redan gjort hetvatten till teet i termoskannan så det fixade sig. Mitt bredbara margarin är slut och det andra jag har kan man döda barn med så hårt är det när det kommer ur kylskåpet. Under förutsättning att man inte har glömt att spärra dörren med en stol. Annars går dörren upp när strömmen bryts och det blir varmare i skåpet. Den nya osten jag köpte sist som inte var färdigskivad och kallades för gouda och var sådär orange i färgen som amerikansk och engelsk ost är, smakade faktiskt ost och lät sig villigt skivas med osthyvel. Det visade sig nämligen att det fanns tre stycken hyvlar hos grannen men ingen här.
Morgonmötet blev en smula stormigt eftersom förrådsföreståndaren, Gladys, var i gasen angående åtgången av undersökningshandskar. Hon kunde inte fås att förstå hur det kunde komma sig att det gick åt olika många olika veckor. Hon lämnade minsann ut flera stycken utöver dom som kom automatiskt två ggr i veckan! Ibland gick det t.o.m. åt dussintals utöver de hon i sin vishet hade bestämt skulle fördelas varje vecka. Att det dessutom gick åt olika många på de olika vårdavdelningarna, det kunde hon inte förstå. Jag har förstått även av tidigare doktorers rapporter att Gladys är hur fyrkantig som helst. Slutet blev att Okoko bestämde att ett möte för att diskutera frågan skulle organiseras med deltagande av alla intresserade användare. Det kommer att bli ett intressant möte som med all sannolikhet kommer till först sedan jag har slutat för länge sedan. Gladys är även chef för apoteksförrådet och denna uppgift sköter hon på sitt eget sätt, minst sagt. Mötet varade ända till kl nio vilket är väldigt sent, men så började det heller inte förrän 0825. Den uppmärksamme läsaren av denna dagbok erinrar sig måhända att jag många gånger har ondgjort mig över folks punktlighet och tendenser att välja bort morgonmötet.
Ronden blev ganska långvarig mest för att sjuksköterskan försvann utan någon förklaring utom sorry, och det tog lång tid innan dressern tog över. Hon gjorde också utflykter, som tog sin lilla tid. Allt gick i övrigt lugnt till och jag sände hem 10 patienter. En för mycket tyvärr. Jag fick skit på tummen av Mr Imanga som behöll en relativt frisk fd nephrotiskt syndrom, patienten hade bara kvar delar av sin ursprungliga ascites. I Sverige hade vi sänt hem pat ngn vecka för att sedan värdera utvecklingen på mottagningen. Här behåller man pat på avd och behandlar alltid med cortison oavsett hur pat mår. Dessutom sätter man alltid pat på förebyggande antibioticum vilket vi inte gör av ekologiska skäl. Sjuksköterskan som inte ens var med på ronden kallade på Imanga därför att hon tyckte att jag gjorde fel, vilket jag ju gjorde i deras ögon. Hon kunde åtminstone ha sagt så att jag hade kunnat vara med och diskutera. Nu kom diskussionen i samband med eftermiddagsronden då vi fick in ett barn med ett majskorn i näsborren, som vi med vissa svårigheter fick ut, men först efter att ha sövt ner barnet helt med Ketamin i.v. i ljumsken. En annan intressant patient var en 12 årig flicka som kom in nackstel och okontaktbar till sjukhuset sent igår kväll. Rutinbehandling på denna starkt misstänkta meningit, man har inga grejor för att göra ryggmärgsprov och inga rutiner på lab heller för den delen, är penicillin och cefotaxime i.v. i tio dagar plus naturligtvis cortison mot ev hjärnsvullnad. Då ordinationen på inläggningslappen inte kallade cortisonet för samma namn som var skrivet på patientens sängkurva hade man inte vågat ge pat vare sig det ena eller det andra. Som tur var behövdepat uppenbarligen inte denna medicin så väldigt mycket, eftersom hon stt upp i sängen och åt oc drack med god aptit vid tolvsnåret. Hon var väldigt trött och somnade snart igen men klagade inte över huvudvärk.
Eftermiddagsronden blev rätt summarisk eftersom vi ägnade lång tid åt barnet med majskornet i näsborren. Mr Imanga berättade rysliga historier om majskorn som som hade lämnats eller som pat inte sökt med. Ett majskorn som lämnas i näsan gror och växer genom att suga upp vätska som det finns gott om i näsan. Dessutom skickar den ut rötter som ytterligare försvårar borttagandet. Efter denna uppbyggliga övning lånade jag nycklarna till vattentornet och gick upp i det och fotograferade omgivningarna. Tornet är fyra våningar högt och har en stupbrant trappa, På två av våningarna och på bottenvåningen är det små rum som man ibland hyr ut. Jag skulle inte vilja bo där. Dels är rummen högst 6 kvadratmeter, dels finns det bara en toa med dusch och tvättställ, dels finns det inget kök och dels finns det inga möbler. Utsikten är ok i varje fall från det översta rummet. Jag har fortsatt med min antibiotikalista men det är svårt med layouten beroende på alla olika ådrar och doser. Bland all böckerna inne på svenska hyllan i grannlägenheten hittade jag Flyga Drake som jag ju inte kommit åt att läsa hemma eftersom den på något underligt sätt försvunnit trots att Maria köpte flera exemplar. Jag har för att göra en lång historia kort sysselsättning hela kvällen.