Vecka 4: lördag

Vädret är som vanligt soligt även om solen inte når gästhuset förrän den varit oppe ngn timme. Jag tog mig en riktigt anständig dusch, både varm och jämförelsevis riklig, och kände mig ren och fräsch. Jag hade lite dåligtsamvete eftersom jag lovat avdelningen att komma på en kortvisit vid niotiden och nu skulle jag åka till Luanshya istället. Kl åtta prick var jag färdig, men då uppenbarade sig Elvis istället utan buss och förklarade att Dennis letade efter nycklarna så han skulle bli en halvtimme försenad. Det visade sig bli en timme drygt, så jag hade hunnit gå en liten rond före avfärden. Klockan tio över nio körde vi iväg och som vanligt var bussen full med fripassagerare som passade på att åka bekväm minibuss istället för att betala och åka officiell obekväm minibuss, som dessutom kostade pengar om än relativt lite. Full fart mot Luanshya med stopp nu och då för att släppa av passagerare så när vi kom fram till Posten var det bara Dennis, Elvis och jag kvar. Postmannen i det lilla kontor vid sidan av som handhade specialpaket, var stel men effektiv. Han fick sina påskrifter och bekräftade Denis´ misstankar om att bara jag personligen kunde hämta ut paketet. Om det gick att vidarebefordra till postkontoret i Mpongwe fick vi inte klart för oss. I vanliga fall kostar det 3000 kwacha att hämta ut ett paket men den här typen var det ingen avgift för, så jag fick min nya kamera utan problem. Den var ytterligt väl förpackad så att intet ont har vederfarits den. Efter ett misslyckat besök i en bankautomat gjorde vi nästa strandhugg på Shopright, där allt jag glömde be Josephine att köpa inhandlades. Det var nog tur att hon slapp bära hem de här varorna. När vi tömde sjukhusets postbox fann vi brevet från Maria med klippet om sol-el och minilån. Det borde vara något för även Zambia eftersom man har ett dåligt utvecklat elnät som dessutom inte förmår att leverera speciellt säkert. Jag skall vidarebefordra det till mina inom SIDA verksamma landsmän. Under resan hem försökte jag att läsa manualen till kameran men skakningar och värme förstörde koncentrationen. Bokuslingen är på 160 sidor späckade med beskrivningar om hur man får till olika saker. Jag är glad om jag kan ta vettiga fotografier och föra över dom till datorn för vidare användning. Medan kamerabatteriet laddades så att ja skulle kunna använda den gick jag ner till barnavdelningen för att döva mitt dåliga samvete. Där var det ett par ordinationer om vätska som hängde i luften och dessutom satt det två patienter på ”expeditionen”. En var sannolikt malariasjuk och lätt dehydrerad, så den lade jag in och den andra behövde två stygn i huvudsvålen för att dra ihop ett rejält sår. Dr Klercker blir småkirurg igen på gamla der. Dessbättre fanns det lokalbedövning på Minor Theatre men lilla fröken skrek ändå för säkerhets skull. Sugarhead var försvunnen så hans sår i huvudet får klara sig utan omläggning över helgen. Precis som på honom var jag tvungen att raka en bit av huvudet på den lilla flickan med hjälp av ett vanligt engångs kirurgknivblad utan skaft. Allt går om man känner att man måste och engångsbladen är vassa. Risken är givetvis att man skär patienten i hårbottnen.
Jag har nu suttit med kameramanualen och försökt assimilera det väsentligaste. Det är inte lätt, men jag har tagit några interiörer här i gästhuset och några exteriörbilder också på försök.
Jag skall försöka bifoga dem med dagboken när jag skickar den i morgon. Om det går att läga några bilder i bloggen skall jag försöka även detta. Klockan är nu fem och mörkret börjar att falla eftersom solen strax går ner. Då blir det svart med en gång. Jag skall ta mig en liten lördags-virre och läsa min goda deckare sedan. Det är nu Liza Marklunds Nobels testamente. Den verka bra av de ca trettio sidor jag hittills läst. Vi får se huruvida elektriciteten bestämmer si för av eller på. Matlagningen blir lite beroende av det. Josephine hade lagat en gigantisk pizza som vi gjorde vårt bästa för att äta upp. Vi misslyckades dock och minst hälften gick i frysen. Kvällen försvann under muntert samspråk om Gud och hela världen.