Vecka 2: lördag

Dagen började som vanligt strömlös, jag börjar bli trött på detta, men eftersom uppenbarligen strömmen inte hade varit borta så länge räckte varmvattnet till en kort svalkande dusch. Frugal frukost följde och sen lite iordningsställande av kläder på galgar och i väskor. De två engelska doktorerna och jag hade bestämt att vi skulle gå en rond på avd trots att det var lördag. Vi hade en hel del ungar vi ville sända hem efter ytterligare en natts obs och sen hade vi våra omläggningar, som inte i onödan anförtros till sjuksköterskorna(om de finns). Hb hade kommit på vårt anaemiska barn: 3,1! Snacka om blodbrist. Trots detta var han pigg som en liten spigg, men vit i alla slemhinnor och under fötter och i handflator. Han hade fått 300 ml korstestat blod när han kom in för två dagar sedan med Hb 3,4 så man kunde inte se någon större effekt av den behandlingen. Dr Mukunda och Mr Imanga, som för övrigt är oerhört erfaren och i många stycken läkarna överlägsen som kliniker, hade diskuterat pat i går och kommit fram till att detta var något kroniskt som inte i onödan skulle behandlas. Mr Ommanda är MO = medical officer, en sorts vidareutbildad CO = Clinical officer. CO har en tvåårig medicinsk utbildning ofta ovanpå sjuksköterskeutbildning, Om pat fick komplikationer av den art han hade när han kom in (hjärtklappning = hög puls, och tung andning) skulle givetvis detta behandlas. Vad gör man med ett piggt barn med 3,1 i Hb och inga resurser inför helgen? Vi avvaktar till på måndag och hoppas att ingenting händer. Vi skrev hem sju patienter och ordinerade CST på resten. (CST står för continue same treatment). Omläggningarna en med sockeromslag och en med endast omläggning med exprimering av tjockt var, gick bra. Efter att ha titta på en nyanländ brännskada, ett litet barn som hällt kokande vatten över sin framsida och fått andra gradens brännskada inom et ca 10 x 15 cm stort område. Sköts helt öppet under antibiotikaskydd i varmt rum och med order om mycket riklig vätska. Bara det inte blir infekterat!
När vi avslutat ronden gick vi hem och klädde oss i lättare kläder för att besöka en ”Agricultural show” som gick av stapeln på fotbollsplanen i Mpongwe. Solen stekte de många som var där. Man hade byggt en minst två meter hög mur av gräs och strå runt hela planen för att ingen skulle kunna se ngt utan att betala inträdet på 1000 Kw (= SEK 1,8). Runt hela planen var det små stånd i muren (mest för skuggans skull) som presenterade olika verksamheter. De flesta handlade om undervisning eller bistånd eller presenterade någon form av verksamhet inom det lokala jordbruket. Alla visade sina produkter som dessutom var till salu. Mitt på planen tronade en gigantisk grön traktor med såningsmaskin båda av märket John Dere. Det fanns två scener på vilka det dansades och sjöngs väldeliga med stark förstärkning av ljudet. Efter två timmar hade vi fått nog och drog oss tillbaka till den skuggiga delen av gästhuset för att dricka saft och äta Josefines bullar. Vi pratade strunt och allvarligheter omkring landet och dess problem. Josefin vet åtskilligt eftersom hon arbetar för SIDA med olika biståndsprojekt av typen hjälp till självhjälp.
Nu har mörkret kommit liksom strömmen gått. Man går då in i dvala i väntan på strömmens återkomst så att man kan laga mat även denna kväll.