Vecka 5: tisdag

En fin morgon men utan ström och vatten i kranarna. Vi skulle till Luanshya idag för att jag skulle få en stämpel i mitt pass så att jag kunde stanna till nästa onsdag. Jag hade lånat BNF, British National Formulary (ung FASS) på apoteket och i en svag stund lovat att lämna tillbaka den idag på morgonen. Till den ändan tog jag boken med mig och vandrade ner till sjukhuset. Apoteket var naturligtvis stängt men jag träffade Okoko som ville att jag skulle lägga BNF på Doctors Clinic och inte på apoteket. Eftersom det är han som bestämmer (hsb) så gjorde jag givetvis som han sade. Dessutom tryckte han sina bilnycklar i handen på mig och sade att jag skulle ta reda på Dennis och ge honom nycklarna så att vi kunde göra trippen till Luanshya. Sagt och gjort, klockan halv tio var vi på väg i Okokos Toyota. Mycket bekvämare än bussen. Med oss hade vi Josefine och Ingrid. Att få stämpeln i passet visade sig vara en överreklamerad svårighet. Immigrationsgubben var idel vänlighet och gav nig fjorton dagar i stället för dom åtta jag behövde. Jag behövde också e massa kontanter för att köpa mig fri från Mpongwe. Därför begav vi oss till banken. Barclays bank hade en uttagsautomat utanpå kontoret men den accepterade inte MasterCard. Det var ju precis som i Ndola. Jag gick därför in i lokalen för att få pengarna över disk som i Ndola. Tji vad jag bedrog mig. Dom hade ingen terminal i banken, en sådan fanns endast på stora kontoret i Ndola. Denis och jag försökte på tv banker till med samma magra resultat. Slutet blev att Josefine fick ta ut pengar på sitt Visa-kort och jag får föra över till hennes handelsbankskonto så fort jag kan. Ett sabla krångelland, det lär ska finnas en uttagsautomat i Ndola som tar MasterCard men det är den enda inom räckhåll. Efter våra trassliga bankaffärer åkte vi till Shoprite och handlade. Jag handlade ganska lite eftersom jag bara har en dryg vecka kvar. Ingrid skulle köpa en billig mobil och ett Simm-kort, och flickorna försökte på minst fem ställen innan det lyckades dem. 80000 Kw för telefon och Simm-kort men utan telefontid är billigt. På resan hem körde Dennis så fort att bilen skakade våldsamt. Ett eller flera hjul är dåligt balanserade. Trots allt kom vi helskinnade hem. Eftermiddagen tillbringade jag i en kontemplativ stämning till en början. Jag hade sett Okoko nere på sjukhuset så även om klockan inte riktigt var fyra när ja hade ätit min middag kunde jag inte med att gå ner och lägga näsan i blöt i det som Okoko hade bestämt på morgonronden. När jag senare vandrade till datahuset var han redan hemma och lekte med sina barn, Han var helt övertygad om att Gunilla B skulle komma på onsdag, medan jag hade ett mail från kontoret som sa Sylvia H. Kontrollmailet från Birgitta B sade att Sylvia H skulle anlända den 11/6. Alltså försökte jag Skypa henne men det gick inte därför att hon inte var online och inte vid sin egen dator, Hon vet uppenbarligen inte att man kan logga in som sig själv var som helst. Hur som helst fick jag tag på henne via SkypeOut till hennes mobil. Hon hade inte tid att prata just då men lovade att ringa mig på min mobil i morgon efter fyra. Jag tänkte prata med Maria på Skype men då stegade Edwin in. Han sitter på Mustafas kontor och hans uppgift var att skannra och maila ett dokument till Mustafa. Jag fick den uppfattningen att det var bråttom så jag steg åt sidan, så att han kunde utföra sitt uppdrag. Efter ung en kvart kom han och bad om hjälp. Det visade sig att han var nära nog analfabet på datorer. Tyvärr låste sig datorn så vi var tvungna att starta om. Att använda skannern var inte helt enligt regelboken och mailandet från yahoo-mail följde inte samma regler som jag är van vid. Det hela tog kort sagt en dryg timma av dagsljus. Samtalet med Maria blev kort också därför att även hon var jäktad. När mörkret brett ut sig över Mpongwe d.v.s. kl 1800 gick jag hem genom skogen, som jag numera tycker är mer skog än när jag kom hit. Man anpassar sig till allt. Josefine och jag hade bestämt att vi skulle laga mat ihop efter som båda tycker att det är jättetråkigt att bara laga mat ensam till sig själv. Då vistelsen vid datorn blivit betydligt längre än avsett var maten färdig när jag kom hem. Vi åt kyckling med grönsakswok, gjord i ugnen med sås gjord på naturell yoghurt och diverse kryddor. Efteråt drack vi kaffe och åt ett par av Josefines specialkakor. Det var egentligen kolasmet med div nötter och fnaschel i. Mätta i magen förde vi sedan en längre konversation om alla dom problem man möter i ankdammen Mpongwe. Den är befolkad med en massa ”lustiga” människor, som inte är och agerar som folk i allmänhet. Puten kl 23, disken odiskad.