Vecka 5: söndag

En vacker och lugn morgon med både vatten och elektricitet, sedvanlig frukost med varmt te och ostmackor, samt den obligatoriska antimalariatabletten som skall intagas ihop med måltid samma tid varje dag. Idag skall jag gå i kyrkan och försöka fånga kören och möjligen även en bit av ”predikan” på video. Vi får se hur det går. Jag har inhämtat tillstånd att använda kameran i kyrkan vilket jag ju faktiskt gjorde redan förra söndagen. Någon timme i solen framför huset med en bok i knäet var inte fel. Boken, Livläkarens besök av P.O. Enquist handlar om hovlivet vid det danska hovet under sjuttonhundratalets senare del och mest om kung Christian den 7:e och hans inducerade tillkortakommanden. Fascinerande och ruskigt men mycket välskrivet.
Under gudstjänsten fångade jag några bitar as sångframträdanden och även ett kort avsnitt av predikan för två röster, en på lamba och en simultantolkning till engelska. På kyrkbacken efteråt blev jag inbjuden på te och skorpor till Henry och Stella Holmgren vid fyrasnåret. Hemkommen ägnade jag mig åt lunchmaten, spagetti med skinksås, samt förde över filmerna från kameran till datorn. Marsch iväg till datorhuset för att avsluta gårdagens arbete. Det blev ju fel på satellitöverföringen som den minnesgode läsaren kommer ihåg. Nu fungerade det som det skulle, men redigeringen av bloggen överlåter jag till Måns då förbindelsen är så långsam att man blir galen om man skall flytta sig från sida till sida hela tiden. På vägen hem hände det som inte får hända: jag snubblade på en rot på stigen och föll så ”illa” att jag landade på kameraväskan som jag hade fäst på svångremmen strax invid vänster höft. Tydligen var det en liten rotknöl just där som tryckte till kameran så olyckligt att skärmen skadades och bilden på den försvann. Jag själv klarade mig utan så mycket som ett blåmärke. När jag kom hem skulle jag kolla kameran som såg alldeles normal ut men när jag satte på den kom ingen bild på skärmen bara ljuset. Allt annat tycks fungera men utan att det minsta syns på skärmen. Man kan ta bilder med den men utan att ha någon sökare och det innebär problem framför allt om man vill zooma. Vi får se hur det går och att få den reparerad här i Zambia torde vara utsiktslöst. Såvitt jag förstår måste man byta skärm. Bad luck!!
Hemma hos Henry och Stella satt vi i deras trädgård och språkade i två timmar d.v.s. tills ett solen hade gått ner och mörkret började falla. Vi pratade mest om Mpongwes historia och hur missionen verkat och hur en liten hälsostation utvecklats till ett fullvärdigt sjukhus. Det var många turer som blir för tröttande att dra här. Henry konstaterade också att Tuesday Musaka var en duglig man som trots total avsaknad av formell kompetens (=utbildning utöver folkskola) hade fått jobbet som ledare för sjukhuset. Mycken skit hade kastats innan han ”bevisat” sin duglighet i de flestas ögon, dock inte i alla. Skorporna var goda och kaffet starkt och samtalet flöt lätt. På Marias uttryckliga önskan frågade jag om läget i Sydafrika eftersom Stella kommer därifrån och paret skall åka dit på ett par månader. Enligt Henry var det sannolikt organiserat på något vis eftersom det ”bröt ut” samtidigt på många platser. Det var inte folk i allmänhet utan bara svarta mot svarta. Myndigheterna hade dock läget under kontroll nu även om en del blodspillan fortfarande förekom i kåkstäderna runt storstäder. En del rena stamuppgörelser hade också utösts av den allmänna röran.
Väl ”hemma” igen hade jag en lugn kväll med snack med Josefine över en kopp te och hembakade skorpor och en skön dusch i varmt men något knappt vatten.