Vecka 5: onsdag

Ström och vattenlöst som vanligt. Det börjar bli vinter här och kyligt på natten och morgonen. Det är ”bara” 18 grader i sovrummet när jag vaknar på morgonen. Av naturliga skäl finns ingen som helst uppvärmning av husen. Jag har gjort hetvatten i termosen på kvällen när det finns elektricitet så teet är faktiskt varmt till frukost. I övrigt gäller kallt vatten och kalla varor. Kylen håller temperaturen hyggligt så här års men jag undrar hur det blir på sommaren då det är 30 grader på natten och 40 på dagen. Morgonmötet var kort och koncist med stackars Erna hade haft en förfärlig natt med ett kejsarsnitt på kvällskvisten och en praevia mitt i natten som höll på att dö för henne. Dessbättre var Imanga snabb i vändningarna och fick in en venös ingång i ljumsken på patienten som inte hade några stickbara vener i övrigt beroende på att hon var i chock och i stort sett saknade blodtryck. Barnet togs ut fortare än kvickt med express-kejsarsnitt och både barnet och modern klarade sig (med nöd och näppe). I övrigt sades det vara lugnt på avdelningarna. Okoko ville gå rond så jag inväntade honom. Han är specialist på att inte komma när han säger, mycket därför att alla hugger honom så fort dom ser honom och vill att han ska ta ställning i just deras fråga. På ronden hade vi bland annat en lång diskussion om olika möjliga diagnoser hos en liten mager flicka med ascites (vätska i bukhålan) men inga ödem någon annan stans. Hon hade en historia som vi lockade fram, av gulsot, synlig i ögonvitorna, och klåda på kroppen tidigare av och till. Huruvida hon hade haft eller hade mörk urin kunde vi inte få fram på ronden. Det slutade med mycken provtagning för att var Mpongwe. En liten flicka med troligen ur-ledhoppad armbåge skulle vi ta oss an efter lunch eftersom barnet ätit frukost. Just när Okoko hade försvunnit dök det upp en liten flicka med en ful abscess på hö hand, både på handflatan, runt thenar (tummmuskeln) och på handryggen. Varhåligheterna tycktes kommunicera. Antibiotika och svält inför I&D (Insicion and Drain) av dr Okoko på eftermiddagen kl 14. ”Vilan” och lunchpausen gick åt till att färdigställa serien av bilder ang hanteringen av nyfödda friska och ngt sjukare barn. När jag kom till avdelningen efter lunch hade det just kommit in en medvetslös 10 årig flicka med trolig cerebral malaria (malaria på hjärnan). Hennes äldre syster hade nyligen dött i samma sak, enligt rykten, som visade sig vara falska. Flickan var inte kontaktbar, var reflexlös med mycket trögt och dåligt reagerande pupiller och gjorde endast mycket små avvärjande rörelser vid mekanisk stimulering. Hon hade stått på malariamedicin, först en dag på Coartem sedan eftersom hon snarast blev sämre på ett dygn hade man ändrat sig och givit Quinin, först i tablett men den natten, eftersom hon inte kunde svälja, gav man intravenöst. Trots detta blev hon sämre, blev ej kontaktbar och till sist djupt medvetslös varför hon infördes till oss. I detta sorgeliga skick satte vi dropp och gav en bolusdos Quinin och sedvanlig meningitantibiotika för säkerhets skull( Kloramphenicol och Penicillin i stor dos). Klockan tre var jag vid Minor Theatre för att fixa våra två patienter med Okoko, men han var naturligtvis inte där. Det var däremot ”Sugarhead” vår skalperade vän, som var på ett uppföljningsbesök. Jag fick nöjet att lägga om honom denna gång utan socker eftersom han inte hade något med sig. Såret såg jättefint ut och kommer om ingenting inträffar att läka på sisådär två månader. Till sist kom Okoko och han reponerade armbågsleden i ketalarnarkos. Sedan tog han sig an handabscessen som visade sig vara en genomgående varfylld sårhåla på både handflata och handrygg. Två rejäla snitt och urtorkning av sårhålan med hypochlorid-lösning samt kvarläggande av drän i form av ett par kompresser som dränkts in med hypochlorid-lösning. Riktigt snaskigt med var och blod sprutande ur snitten. Erfarenheten säger dock att såren läker snabbt om dom inte blir infekterade igen. Hela härligheten låg subcutant (just under huden) så inga komplicerande senor eller ben var involverade. Ingen större skillnad hade skett med malariaflickan men för säkerhets skull ordinerade vi också akut blodsocker (det togs aldrig visade det sig), man kan ju aldrig veta.
På kvällen hade vi som vanligt samling i bibelstudie- och bönegruppen. Det pratades mycket om fariseer och skatteindrivare och förbön bads för alla som skall ut och resa nästa vecka samt för sjukhuset och alla dess anställda. Sjukhuset får i morgon sin så hett efterlängtade ambulans. Efter detta var det en rätt trött doktor som gick hem och kojade efter att ha skrivit i dagboken.