20100920 måndag i Mpongwe
Det är dagen efter valet, som vi faktiskt kunde följa korta snuttar av, på nätet. Det blir inte lätt för Fredrik Reinfeldt att kryssa mellan alla minor, som uppenbarligen, de avundsjuka andra politikerna kommer att lägga ut. Men jag är ändå glad att Alliansen gick segrande ur det här valet, det är ju nu man kan genomföra , det man lagt grunden till, första perioden, t ex skolreformerna.
Faktum är att BBC world haft tre inslag idag om det svenska valet där svenskar kommenterat resultatet. Det är roligt att vi får litet uppmärksamhet någon gång.
En annan positiv sak som hänt, medan vi varit borta. Är att kronan stärkts så mycket, härligt för oss.
Vi har börjat nedräkningen för att åka härifrån, nu.
Imorgon bitti ska vi träffa , chefssjuksköterskan på sjukhuset, som verkar både trevlig och pålitlig. Hon skulle höra runt på avdelningarna om de hade något de riktigt hade trängande behov av.
Vi har ju fortfarande labbet, där vi vill , om det behövs, satsa mer, för att baktlabbet ska komma igång. Jag hoppas att vi kan träffa labchefen innan vi åker. Han fick barn häromdagen, ett par veckor före beräknad tid och är för närvarande i Lusaka, hans familj kanske kommer därifrån, vad vet vi.
Han var i alla fall så omtänksam så han skickade oss ett mail igår och berättade varför han plötsligt var försvunnen.
Den helg som just gått, har vi varit en resa fram och åter till Ndola för att få handla litet mat, drycker och så vidare, inget vin, nej, nej. Men en liten whisky för magen , på kvällen blir det.
MBA som är paraplyorganisationen som sjukhus, kyrka, skolar, bostäder, sorterar under, har just haft utvärdering av ett stort projekt, med div personer från Sverige, Tanzania och Kenya, inblandade. Vi har träffat allihop, mycket imponerande människor som gjort väldigt mycket i jämförelse med oss vanliga. En av de två svenskarna, från evangeliska frikyrkan, Interact, utomlands, talade t ex Arabiska, Swahili, Temchack(talas av tuaregerna i Niger), franska, engelska och svenska förstås, imponerande, dessutom var han väldigt trevlig. Han hade bott 6 år i Niger bland Tuaregerna och haft ett brunnsgrävningsprojekt där.
Nu åker han runt, just nu i Afrika och gör sånt som de just gjort.
Vi var på ”krogen” i fredags, med de engelska doktorerna och de svenska studenterna som går igenom sjukhuset, för att skriva sitt x-jobb på Malmö tekn högskola.
För övrigt har jag ägnat mig åt trädgården, några dagar, till och med lyckats få med mig våra trädgårdsboys, som inte gör många knop per dag.
Min survey är färdig och jag ska bearbeta den i exsell imorgon, hoppas det blir bra. Jag ska presentera den antingen nu på fredag eller nästa fredag.
Mår bra, hade en omgång med orolig mage igår, så jag vågade inte gå i kyrkan. Hade förmodligen inte tvättat händerna innan jag åt chips på kvällen.
Man måste tänka på hygienen hela tiden, sköljer även grönsaker i flaskvatten.
Vattnet blir rent, genom att man lägger ut flaskor med kranvatten i ,i solen i 9 timmar.
Till barbarnen:
Hej alla söta barnbarn! Ni kan inte ana hur mycket jag längtar efter er. Samtidigt hade det varit så roligt om någon av er kunnat vara med här och få uppleva, den här främmande världen, som verkligen är så långt från allting hemma, som man kan komma.
Här bor de flesta i en hydda, utan vare sig el eller vatten inne. Ändå ser de jättesnygga ut, vår hjälp, Angela, bor så, och jag har träffat hennes två flickor och de är så söta och fina i sina skoluniformer. Den äldsta är 12 och hon ska nästa år försöka komma in i 8 klass. Dit kommer man om man har riktigt bra betyg. Hennes föräldrar har betalat för hennes syster och henne ända sedan första klass, man måste ha med sig, skollunch och vatten att dricka.
Angela har flaskor med vatten liggande i vår frys, som hon springer ut och ger dem, när de går förbi här, på väg till skolan. De har ju ingen el, och således ingen frys, inget kylskåp, eller annat som vi tycker är självklart.
Vi har sponsrat, plåttaket till deras nya hus, som ska vara färdigt, nu innan regntiden kommer.
Där får flickorna ett eget rum, men fortfarande ingen el, det hoppas de ha råd med nästa år.
Jag kan nästan inte föreställa mig, hur de har det, men vi ska få komma hem till dem innan vi åker hem. Som ni säkert vet så ska vi göra en resa till södra Zambia innan vi åker hem, för att få se Victoriafallen, världens största vattenfall, det heter på Nyanja, språket man pratar där,mosi-o-tunya. Det betyder röken som dundrar, man trodde förr att det bodde onda andar i dundret och vågade inte ens gå i närheten av fallen.
Det ska bli spännande!
Petter, jag hoppas Du är frisk från din halsfluss nu!
Kom ihåg att be er aftonbön! Stora och varma kramar från farmor.
Till er andra, ha det bra, vi ses snart!!! Kram från Maria, Ma och Farmor
måndag 20 september 2010
20100920 mer från Mpongwe
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar