20100907 utflykt med barnavårdscentralen

.Idag fick jag tack vare alltid lika tillmötesgående, människor, följa med barnavårdsteamet ut med ambulerande barnavård.
Vi skulle starta från barnavårdscentralen, som ligger på sjukhusområdet kl 9.
Så, eftersom jag är svensk var jag naturligtvis där i god tid, men det verkade inte vara tillstymmelse till rörelse, så efter 10 min väntan utanför, gick jag in och gav mig till känna.
Där var en sjuksköterska som omedelbart satte mig i arbete för att ta emot och registrera som jag trodde barn, det var ju barnavårdscentralen, men visade sig vara deras mödrar, det tog en patient innan jag fattade det, ingen gav mig någon som helst instruktion.
Jag tog blodtryck med en apparat som jag aldrig sett förut, väga var inte så svårt, men att fråga om sista mens är inte så lätt om man inte talar
samma språk, sen var det bara att fråga om de hade några besvär av sina p-piller, det hade ingen. Gud vad jag var glad att alla de här kvinnorna var på ett familyplanningprogram, det finns tillräckligt många små barn här ändå, till fruktansvärt fattiga föräldrar.
Ja så småningom gav vi oss faktiskt iväg i den för mig välbekanta Toyota landcruisern, samma chaffeur.
Vi var tre sjuksköterskor från BVC, en lab ass, för att göra HIV-test och en councellor som gav råd om Hiv-prevention och så jag.
Massor av utrustning, vågar, och vaccinationsgrejor, labutrustning, p-piller, blodtrycksmanschett ja det var en hel liten vårdcentral som gav sig av.
Rakt ut i busken, till ett område som heter Musamgashi, jag tror inte man kan googla på den orten.
Första stället var en liten plats ute i nowhere, där vågen för att väga barnen hängdes upp i ett träd, några bord bars fram där vikt och vaccinationer registrerades, sen följde polio och PPD första sprutan av de minsta barnen, polio ges i form av droppar i munnen.
När alla ungar var vaccinerade eller vad nu behövdes göras med dem, var det mammornas tur, med familyplanning vid ett bord och HIV test vid ett annat och rådgivning om HIV vid ett tredje.
Jag är sååå imponerad av deras förmåga att under så primitiva förhållanden göra så mycket, det blåste t ex ordentligt så papperen for omkring om man inte höll i dem oavbrutet.
Alla var så snälla mot varandra, alla ville t ex hälsa mig särskilt välkommen, det var så mycket skratt och så mycket värme.
Efter mer än två timmar och jag vet inte hur många barn och mammor, for vi iväg till nästa ställe, där alltihop upprepades, bara att det var ännu varmare, men en mycket, mycket vackrare plats, det var helt enkelt som en reklamfilm för Afrika.
Lika glada människor, lika gulliga, varma vårdmänniskor, med respekt för sina medmänniskor. Vid 16 tiden var vi tillbaka i Mpongwe, jag tackade av hela mitt hjärta och lovade att komma att visa alla bilder jag tagit den här dagen.
Kram till alla, från Maria, Ma och Farmor