20100905 söndag

Ja idag har vi suttit av två timmar i kyrkan, fantastiskt vacker sång precis som förra söndagen, man saknar faktiskt inte att det vare sig finns orgel eller piano.
Församlingen sjunger så starkt och så vitt jag kan se så sjunger alla, dessutom med väldigt vackra röster.
Ingen simultantolking av predikan idag men prästen sa ungefär varannan mening på engelska och varannan på lamba, så det gick att hänga med ändå.
De två unga engelska läkarna, som är här som volontärer, var hos oss på middag igår och det var trevligt. De är nygifta och det här är det första de gör som färdiga läkare,tror jag.
Vi lockade med dem till kyrkan idag också och de påstod att de tyckte att det var intressant.
Bakom oss satt Stella Holmgren, gift med Henry Holmgren, och hon viskade också vad prästen sa, så det gick ganska bra att förstå.
I fredags var jag andra dagen på akutmottagningen och försökte hänga med i diagnostiserande och ordinerande, det är inte lätt, eftersom det går fort och alla pratar tyst, men litet snappar jag upp och det är väldigt intressant.
Autoklaven fungerar och vi har kört test och strukit ut på plattor och jag hörde av Tom igår att det växte något på en platta och att det skulle göras nytt utstryk, spännande.
För övrigt är det pressande varmt och man vill helst vara inne.
Vi tog en cykeltur, har fått låna cyklar av Holmgrens, ner till floden, inte så spännande , men det är roligare att ha ett mål än att bara cykla omkring.
Vi har bestämt oss för att hjälpa Angela litet , de bygger hus och behöver litet hjälp för att få tak över hela huset, det är en infrastruktursatsning som vi anser att en liten bit av de insamlade pengarna kan gå till. Vi har inte rört kapitalet tidigare och måste ju se vad labbet behöver mera, barnavdelningen har alltid stora behov, hela sjukhuset har ju det, men vi vill väga olika behov mot varandra innan vi bestämmer hur vi ska fördela pengarna.
Själva är vi friska och glada, inte tillstymmelse till vare sig magont eller infektioner.
Alla småkryp, särskilt kackerlackor är otäcka, men det går att leva med det också.
Hälsningar till alla som läser detta från Maria, Ma och Farmor